För två veckor sedan hade vi kickoff på Market Ecology Sweden AB. Ni vet exakt vilken typ av tillfälle jag menar. Man samlas, svarar på några inledande frågor, etablerar en diskussion. Man arbetar tillsammans för att närma sig något gemensamt: en riktning, en utveckling.

Det som började som en klassisk uppsättning planerade frågor, sådana som ofta används för att forma och utveckla ett bolag, fick mig att stanna upp. Vi satt i ett konferensrum, ett litet rum som andades hållbarhet, det mänskliga och en vilja att skapa förändring. Inte bara i det professionella, utan även i hur vi arbetar tillsammans.

I det ögonblicket fick jag den blicken, och året började spelas upp som en stillsam återblick. Känslorna var många och blandade. Högt tempo och höga krav för att leva upp till kunders förväntningar, men kanske ännu mer för att leva upp till mina egna. Det kändes oväntat levande. Resorna, erfarenheterna, projekten, kunderna och alla de människor jag haft förmånen att möta passerade förbi, ett efter ett. Jag kände en glädje, utan att visa den för mina kollegor.

Med det kom också en tydligare reflektion över vilket år 2025 faktiskt har varit för oss på Market Ecology. Jag klev in i bolaget i början av mars, men upplevelsen av tid har förskjutits, som om arbetet rymt mer än månader. Året har varit lärorikt, stundtals krävande, men framför allt formande.

Arbetet har rört sig över många typer av uppdrag, men med ett gemensamt fokus: att förstå komplexitet och göra den hanterbar. Genom due diligence-processer, miljötekniska bedömningar, riskanalyser och regulatoriska granskningar har jag arbetat nära både fastighetsägare, investerare och rådgivare, ofta i sammanhang där beslut måste fattas snabbt, men konsekvenserna är långsiktiga.

Det har gjort mig tryggare i den professionella rollen, med ett djupare lager av erfarenhet. Men tillbaka i det lilla rummet satt jag där, åt en mandarin, fundersamt. Alla dessa bilder i mitt minne, och smaken av mandarinen som förankrade mig i stunden.

Plötsligt var det min tur, och jag fick frågan:

People, planet, passion: Vilket värdeord talar starkast till mig?

Mitt svar var passion. Inte som ett ord eller en slogan, utan som ett arbetssätt: viljan att på djupet förstå komplexa frågor och omsätta kunskap till handling, även när svaren inte är givna. Det är den sortens passion som gör skillnad när beslut måste fattas snabbt, men behöver hålla över tid.

Sedan fortsatte jag att äta min mandarin.

Carlos Puebla
Hållbarhetskonsult, Market Ecology Sweden AB